tisdag 21 maj 2013

majhändelser

 Tillbaka i cyberspace efter några intensiva och händelserika dagar.

Loppet då? Det blir ingen lång utläggning om Göteborgsvarvet då värme och vätskebrist gjorde det såå tungt. Jag genomförde loppet men på en tid som jag inte är nöjd med, överhuvudtaget. Ställer man krav på sig själv så blir besvikelsen över att behöva gå under loppet, dricka under loppet, fundera på att bryta under loppet, stor.

Men ändå - tack för alla lyckönskningar innan loppet! Gläder mig så mycket att ni hänger här på bloggen och lämnar kommentarer som små avtryck efter besöket!
 Och hejdå.. Jag har antytt att min man ska jobba utomlands en period och nu är vi där, vi har tagit hand om alla praktiska förberedelser en längre tids frånvaro drar med sig och jag, barnen, har pussat och kramat hejdå och bestämt att vi håller kontakt via datorn under tiden. Så nu är det ganska tomt. Kan man säga.

Gräsänkelivet har börjat på riktigt och jag och barnen ska hitta vår vardagstillvaro innan det är sommarlov och mor- och farföräldrar kommer till undsättning. Man kan säga så här, jag är stark och jag klarar det här men det har också funnit stunder i livet som varit mer energiska än dessa dagar.
Men, jag vill inte att detta ska vara ett deppinlägg mitt i maj för jag är glad att det är den vackraste av vackra månader just nu, jag är glad att det är ljust och att det är varmt och att det börjar komma gröna skott i odlingslådorna ute!

Nu väntar jag ett telefonsamtal från en kompis, vi ska planera en rolig sak!, och sen blir det sovdags här i huset!

Hoppas ni alla har det bra!!

13 kommentarer:

  1. Grymt bra jobbat av dig tycker jag. Bara att orkar springa en halvmara tycker jag är värt en eloge!

    Kan tänka mig att det är tomt utan mannen. Kanske skönt att det är nu under årets ljusa tider - livet blir liksom lättare då.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Duktiga du som tog dej igenom loppet... tror att många (inklusive min man) kan känna lite frustration över lördagens förutsättningar!
    Tänkar på dej i din ensamhet... jag brukar vara av med min man en vecka i stöten och det är jobbigt nog. Kramar till dej!

    SvaraRadera
  3. Jag är impad att du ens GÖR DET!!! Skulle aldrig ens komma i närheten av ett lopp! Så otroligt bra av dig att komma igenom det trots värme och vätskebrist!!

    Skrev precis ett mess till dig, har ju varit ett tag sen jag tittat in här, men nu ska jag inte missa mer här! Varit lite mycket i mitt liv känns det som... Starka du, hoppas tiden går riktigt fort tills J är tillbaka hos er!!

    Massa stora kramar!!

    SvaraRadera
  4. Ja, det där loppet i lördags blev ju inte som man tänkt sig. Fast vi var så himla bra som tog oss runt!:) Tänker ta revansch nästa år!;)
    Jobbigt när mannen är borta under en längre tid. Tycker att det räckt med att min make varit på kurs måndag till fredag några gånger. Är alltid då det ska ske en massa saker så det kör ihop sig fullständigt. Klart du klarar det, men ändå skönt att du kan få hjälp senare.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ja du, det där att vara ensam hemma kan verkligen ta fram många känslor hos en. Min man har ett yrke som gör att han ofta jobbar borta i annan stad, ibland även utanför Sverige. Nu är han förvisso inte borta flera veckor åt gången men ett par dagar i veckan brukar inte alls vara ovanligt. Jag har vant mig vid hur det är. Ibland gör det inte så mycket, då går dagarna ändå så fort med allt som händer, alla aktiviteter osv. Andra dagar längtar man typ nästan ihjäl sig och allt är jobbigt. Ser att du oxå har bra hjälp att få om du skulle behöva det och det är en lyxvara som vi ska vara rädda om. Väldigt många har sin närmaste släkt långt borta.

    Jag tycker att du var duktig som ändå genomförde loppet trots omständigheterna även om jag fattar att du är liiiite besviken. Har hört med andra som genomförde det att det var grymjobbigt! Du är en riktig kämpe, tycker jag!
    Stora kramen till dig
    Veronica

    SvaraRadera
  6. Härligt kämpat Sara, i den värmen måste det varit grymt jobbigt att ta sig runt. Jobbigt o ett tungt lass för dig att dra när mannen är borta, guld värt att du har dina föräldrar nära o jag ska göra mitt bästa för att peppa dig. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  7. Vet du, även om inte du är nöjd med din tid så tycker jag att du inspirerar.
    Jag önskar att jag hade den där löparglöden eller träningsglöden just nu=))

    Förstår att det blir ett pusslande med tiden och att längtan blir stor!

    Kram Hannis

    SvaraRadera
  8. Vännen, har hört att de var helt galet varmt, att bara ta sig i mål är en STOR prestation i sig tycker jag.
    Kramkram

    SvaraRadera
  9. All kredit till dig som sprungit ett lopp. Just den typen av aktivitet har aldrig legat för mig men för alla som försöker så blir jag impad.
    Förstår att det är en del som ändras när en familjemedlem är borta under en längre tid. Jag tycker det är jobbigt och hektiskt när min man en gång om året försvinner iväg en vecka för att titta på biltävlingar och i ditt fall är det ju betydligt längre så jag förstår att det kan kännas lite si och så.
    Ha en fin majdag!
    Kram anette

    SvaraRadera
  10. Här är en till som har haft intensiva dagar!! Full rulle!

    Heja dig vad du är bra som sprang loppet!!

    Du, mitt ex jobbade 1/3 av sin arbetstid utomlands under alla år vi var gifta. Jag vet hur det är! Finns både för och nackdelar. Du är starka och du kommer fixa det här galant! Önskar dig Lycka Till!!

    KRAMAR Anna

    SvaraRadera
  11. Grymt jobbat på Gbg varvet, en sådan besvikelse känns igen men du det var olidligt varmt i gbg den dagen... Och du tog dig runt :)
    Usch jag blev alldeles rörd (även om du skrivit tidigare att din man ska iväg) men jag tror säkert att du klarar detta och skönt att ha sin familj och vänner som hjälper till

    Må så gott
    Stor kram Sandra

    SvaraRadera
  12. Tycker trots din besvikelse att du gjort något helt fantastiskt genom att fullfölja loppet! Och helt säkert kommer du att klara gräsänkelivet också. Tvivlar inte på din styrka.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  13. Vilken bedrift att ta sig runt varvet i den värmen!! Japp, precis samma kände jag 2010... den värmen är inte att leka med. Att bryta fanns ju i tankarna hela tiden hos mig också :-) Kanon att du tog dig runt! Jag läste att du anmält dig till Stockholm! Då tar du revansch! Ha det riktigt gott!

    SvaraRadera